Friday, October 23, 2009

Hope that this is not the end.....

Badan & minda aku agak letih lately... Aku ni, jenis yg bile otak or minda aku letih, mmg sluruh anggota badan aku akan down trus. Tp apekan daye, assgnmt byk lg nak kene siapkan. Then kene prepare for 2morrow nite, ade test plak. Ni nak wat keje pon, mate ngantok giler. Rase mmg dah x larat sgt, especially gara2 tesis yg dah "selamat" aku htr yesterday. Bg aku, smlm mmg sukar digmbrkan dgn kate2. Tesis yg org len wat 6 bulan or ade yg sthn, aku wat dlm mase 1 hr je... Bab 4 & 5 lgla, aku finished them in about two hours... Just in TWO HOURS!!! Giler btol otak aku berputar smlm...

Okay, enough for yesterday "crazy" things & let's talk 'bout what just happened. Actually, aku bru je blk dr majlis jamuan DeepaRaya bdk2 kls aku. Nak wat mjls Hari Raye tp sume xde mase. So, we came out with another majlisla, DeepaRaya. At the beginning, mcm besela, sume happy2 & isi perut penuh2. Then, the climax is very touching... Bengkak gak mate bdk2 ni sume. Yg lelaki pon menitis jugak air mate dorg. Mase mintak maap dgn geng2 bdk2 pompuan mmg sedihla, maklumla, pompuan ni emosi lebih drpd lelaki. Ape2 hal, emosi diutamakan berbanding dengan akal fikiran. Itu aku mmg x nafikan sbb pompuankan ade 9 emosi & 1 akal berbanding dgn lelaki yg ade 9 akal & 1 emosi... Time gadoh emosi, time mntak maap pon emosila, ape lg. Hehe... Yg rapat2, yg rapat ala2 suam2 kuku, yg x rapat pon, sume mnagis... After mntak maaf dgn bdk2 pompuan, turn dgn bdk2 lelaki plak. Tp dlm byk2 bdk lelaki kt kls aku, 4 org je yg boleh membuatkan aku x terkate bile dorg berdiri dpn aku. Yg berkate2 hanyelah air mate yg berjurai2 gugur ke pipi. Nak kate dorg rapat dgn aku, tidaklah sgt. Tp aku rase, dorglah antare org2 yg bg impak dalam hidup aku. Impak positif. Byk bg semangat, mengajar aku erti persahabatan, tlg-menolong, mengajar aku erti kesabaran, & byk lglah.

Aku ramai gak kwn2 yg rapat tp bile aku ade prob, x sume org yg aku rapat aku akan dekati. Sbbnye, aku sndri pon xtau knape... Dan aku akan cari org yg aku rase selesa utk m'ceritakan ape yg sedang terbuku dalam hati aku pd mase itu. SELESA & yg plg penting PERCAYA. Bknnye aku x percaye kwn2 aku tp x sumenye aku selesa utk bercerita ttg mslh aku & those peoples who are always listened to my problems, thank you very2 much. At least, I know that I still got friends that always by my side....

To all my classmates (Pend. Kemahiran Hidup sesi 06/07 in UPSI), thank you from the bottom of my humble heart. I'll always remember you guys wherever I go & wherever live..... Thanks guys....

5 comments:

Szalizan Ramli said...

woit,sape yg 4 tu?hahaha.

Anonymous said...

hukhukhuk
aku pn sedey gak
mmg touchlink

aba cenna said...

datang dan pergi...

croko said...

semuanya same hukhukhuk

Lydd Amzah said...

ijan: rahsie..... heheh...